Pajen.

Klockan är sju. Jag ligger vaken, på loftet. Igår var det midsommar och det var mysigt. Jag spenderade cirka fyra timmar på att baka en chokladtårta. Eller egentligen en paj. Och inte vilken paj som helst, en Mississippi paj, från södern. Eller en Mississippi mud pie. Gjorde klart den innan jag ens började laga förrätt åt mig och Sofia, vi som inte gillar sill. Så den stod där i kylen, väntande i många timmar. Var lite orolig eftersom ingen annan hann göra jordgubbstårta och det var första gången jag bakade min Mississippi paj. Så kände att jag hade lite press på mig. Och kanske skröt jag lite väl mycket om den under kvällens gång så det var mycket på spel när det äntligen, efter sill, bruschetta, grillat, majskolvar, vitlöksbröd och nio (?) snapsvisor var dags för efterrätt. Pajen bars fram (i jordgubbstårts-formen) och sakta placerades på bordet, med alla blickar på sig. Jag tog första biten, och jag kände att spänningen bara steg när det tog lite tid att skära genom pajens botten, men de andra fick till snitsen sen. Tog första tuggan, och alltså.

Det här är det godaste någon någonsin kommer äta. Det var crazy. En kulinarisk upplevelse högt utöver det vanliga. Det här är himlen, i en tårta. Eller en paj. Inget kommer någonsin att överträffa det här. Alla älskade den, men den var väldigt mättande så ingen orkade en andra bit och det blev lite kvar. Och inombords när alla sa att det var bra för dom när dom blev tillfrågade en andra bit, så sa jag tack inombords. Men jag tackade för att det betydde att det finns kvar åt mig imorgon, på midsommar dagen. Och imorgon är idag. Och än en gång har jag vaknat alldeles för tidigt utan att kunna somna om, men för en gångs skull vet jag i alla fall varför. Det är för den där tårtan, eller pajen som står i kylen. Den väntar på mig. Och jag tänker äta den till frukost. Bara en liten bit. Jag lovar, jag är inte galen, skulle ni smakat skulle ni gjort samma sak. Kännt samma sak. Och alla säger att jag inte kan äta det till frukost men vet ni, det skiter jag i för det är mitt liv och jag har bestämt att om jag spenderar fyra timmar på att baka världshistoriens godaste paj så får jag fan äta den till frukost, lunch och middag om jag vill! Så suck it! Idag är det jag och tårtan. Eller jag och pajen. Och inget ska komma emellan oss. 

 

 

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: