Allting har förändrats men inget är förlåtet, ingenting är glömt.

Jag förstår verkligen inte.
 
Människor är olika och det vet alla. Men att en människa kan vara en så mycket lägre person än en annan, det kommer jag aldrig förstå. Eller jo, jag kan förstå det. Men jag kan inte förstå varför.
   Vissa människor har nått en viss mognad vid en viss ålder. När ett år har gått, så har dom blivit rikare på erfarenheter, har lärt sig saker, och har blivit ännu mognare. När ett till år har gått, så har dom ännu en gång blivit ännu mognare. Och sådär fortsätter det, när man växer upp. 
  Men. Vissa andra människor har nått en viss mognad vid samma ålder som föregående. Men den mognaden är på en lägre nivå. Och detta kan jag ha komplett förståelse för, även om det kan vara jobbigt för vissa andra ibland. Och när ett år har gått, så har dom också antagligen blivit rikare på erfarenheter. Men skillnaden här, är att dessa människor har ej blivit mognare. Dessa människor är precis lika som året och åren innan det. Dessa människor kommer kanske aldrig växa upp. Eller kanske så gör dom det, någon gång, men hur lång tid kommer det ta? Hur länge ska man vänta? Hur länge ska man stå ut? Hur länge ska man ta det? Hur mycket ska man förlåta?
Jag förstår inte att vissa människor får stå ut så himla länge för någonting så himla meningslöst. Dom får stå ut tills dom är på bristningsgränsen och tills dom är över den. Bara för något som är så ytligt. Något som är så tomt. Något som är så mycket mindre värt. Och dessa människor kommer jag aldrig förstå. Jag kan acceptera dom. Men jag kommer nog aldrig aldrig respektera dom. 
 
Men människor är olika. Det förstår jag.
 
 


Kommentarer
Postat av: Linda

fin bild

Svar: tack! :)
Fanny

2014-01-28 @ 20:19:27
URL: http://www.nattstad.se/Lindalinnros

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: